Teknikens under
Detta med teknik skulle jag kunna bli vithårig över!! Jag har aldrig påstått att jag är ett tekniskt geni utan inser mina begränsningar hyfsat bra, men här sitter jag nu i ännu en nu värld, nämligen bloggens värld, och jag vet ju hur jag vill att saker o ting ska se ut i färdigt skick men va f-----n kan det inte va konstuerat för oss helt vanliga människor så vi oxå förstår o får en chans att utnyttja både vår kreativitet men oxå hela den värld som finns där ute i nätrymden.
För några dagar sen blev jag mer eller mindre idiotförklarad av precis hela familjen, o faktiskt inte minst av mig själv.... Jag har just bytat mobil o har missat en o annan funktion i den, kan bara skratta åt det idag men det var minst sagt pinsamt när både Louise o min sambo insåg mitt tekniska kunnande!! Dessutom, o detta samma dag, skulle jag lägga över bilder från datorn till en cd, ja det är ju inget med det tänker väl dom allra flesta, o jag har faktiskt lyckats med detta uppdrag några gånger förr o detta helt utan hjälp, men sist, den stora tekniskt katastrofala dagen, då lyckades jag med detta fantastiska att nästan, men bara nästan, bli av med ALLA semesterbilder från sommaren....vår underbara tältsemester där vi bokstavligt talat jagade solen o faktiskt i två bilar (Nicole o Louise i den blåa forden, Nicoles första bil för den delen tihi, o jag, R, S o Z i den andra) körde först till Öland o hade en underbar vecka där med hela vår stora familj, o sen körde vi ända till Gävle o det var så fantastiskt härligt att leva tältliv med vår familj!! Iallafall, alla dessa minnen höll alltså på att gå förlorade pga mig, familjens absolut tekniska NOLLPUNKT ;) Det trilla en o annan tår ner för min kind när jag insåg vad jag höll på att förlora....o jag fick min familj att lova en exakt likadan semester nästa sommar om bilderna skulle försvinna =) Ja, inte för att det på något sätt skulle va något problem då, min söta sambo blev ju bara glad!! Vår tältsemester var nämligen en helt ny upplevelse för honom o han bara älskade den!! Vad gäller bilderna....dom ligger kvar i datorn, färdiga att skrivas ut (huh) o jag är inte säker om jag vågar ens sätta på det fanstyget en gång till om samma sak ska återupplevas (huh igen). Inser för jag vet inte vilken gång i ordningen bara denna vecka att jag behöver nog fasen en mentor i vissa sammanhang...
Min dotter, Louise, har lagt upp denna sida vilket jag är jättetacksam för o även om det går trögt så tycker jag det är kul. Men jag skulle ju behöva hennes support varje gång jag sätter mig vid datorn o ska göra nåt nytt ;) hon är oftast så himla hjälpsam men jag märker att även hon har gränser o att hon ibland bara vill säga 'för i helsike mamma'. Istället visar hon på två sekunder o säger att 'men du gör ju bara såhär o så, det är inte svårt'..........Jag sitter kvar som ett frågetecken allt som oftast... haha!?!
Har detta med åldern att göra??? Att inte förstå....att framförallt inte våga....Att allt jag ska lära mig tar så mycket längre tid att ta in än om våra barn ska göra nåt.... WHY ;)
Ålder är ett kapitel för sig själv. Visst har jag hunnit bli 41 men herre min skapare, jag är ju mitt i livet... men vissa dagar är jag så jävla redo för pensionen, o då är jag ändå 'hemmafru' för tillfället. Det är sååå märkligt!! För inte många år sen tänkte jag annorlunda om åldern.... Att både kropp o själ var ur fas med tiden,men på ett helt annat sätt o enbart positivt o till min egen fördel, kände mig alltid yngre än jag egentligen var,lyssnade på musik som var för 'den yngre generationen', ja om det nu finns den definitionen Hehe... snyggare än alla andra mammor (japp självförtroendet på topp ;), stolt över mig själv, glad för vad jag var o HUR jag var, vad jag gjorde, hur jag såg ut o hur min attityd var... Men NU!!!! Idag är jag oxå ur fas, men på andra hållet...Hur i hela fridens namn ska det bli om tio femton år, eller om 25 år när det verkligen är dags att pensioneras??? Tänk 25 år kvar!!?? Det är så fel o så orättvist att det ska jobbas tills man är mer eller mindre halvdöd, då har man levt hela livet o dom flesta av oss måste kämpa oss igenom på alla dom märkligaste sätt, o alla har vi olika problem att brottas med.... Min bild av pensionen är däremot så jävla snygg ;) o jag ser den ofta framför mig! Då har man massor av tid, o jag kan se mig i vårt hus som vi köpt, möjligtvis i Thailand, det fina köket som doftar av äkta svenska underbara o givetvis hembakta kanelbullar, o jag kan nästan känna den varma svaga vinden när jag ligger i min solstol på stranden, möjligtvis under en av de vackra palmerna, njuter av värme o lediga dagar....Varje dag!!!!
Louise har just åkt iväg, om möjligt snyggare än nånsin, ska på fest hos en polare i klassen. Jag inser , än en gång, att man kan inte ha bättre barn än mina....kloka, självständiga, tacksamma, unika, fantastiska, o precis allt annat som är bra, det är mina barn o jag älskar dom otroligt mycket!! Dessutom har jag haft turen att få två bonusbarn som jag bryr mig om om så mycket o älskar även dom.
Nåja, så ser livet ut i lilla Varalöv denna fredag, det regnar blåser o är kallt o mörkt. Klockan har blivit snart halv åtta , Roger o Z sitter här hos mig vid bordet i köket (z som för den delen kräkt hela natten), Sofie har gått till tvättstugan ;) jag har tänt en massa ljus för det är så himla mysigt (myset på malmoitiska haha) o min undran är, kommer vi alla drabbas av kräksjukan...? Hoppas verkligen inte!!
För några dagar sen blev jag mer eller mindre idiotförklarad av precis hela familjen, o faktiskt inte minst av mig själv.... Jag har just bytat mobil o har missat en o annan funktion i den, kan bara skratta åt det idag men det var minst sagt pinsamt när både Louise o min sambo insåg mitt tekniska kunnande!! Dessutom, o detta samma dag, skulle jag lägga över bilder från datorn till en cd, ja det är ju inget med det tänker väl dom allra flesta, o jag har faktiskt lyckats med detta uppdrag några gånger förr o detta helt utan hjälp, men sist, den stora tekniskt katastrofala dagen, då lyckades jag med detta fantastiska att nästan, men bara nästan, bli av med ALLA semesterbilder från sommaren....vår underbara tältsemester där vi bokstavligt talat jagade solen o faktiskt i två bilar (Nicole o Louise i den blåa forden, Nicoles första bil för den delen tihi, o jag, R, S o Z i den andra) körde först till Öland o hade en underbar vecka där med hela vår stora familj, o sen körde vi ända till Gävle o det var så fantastiskt härligt att leva tältliv med vår familj!! Iallafall, alla dessa minnen höll alltså på att gå förlorade pga mig, familjens absolut tekniska NOLLPUNKT ;) Det trilla en o annan tår ner för min kind när jag insåg vad jag höll på att förlora....o jag fick min familj att lova en exakt likadan semester nästa sommar om bilderna skulle försvinna =) Ja, inte för att det på något sätt skulle va något problem då, min söta sambo blev ju bara glad!! Vår tältsemester var nämligen en helt ny upplevelse för honom o han bara älskade den!! Vad gäller bilderna....dom ligger kvar i datorn, färdiga att skrivas ut (huh) o jag är inte säker om jag vågar ens sätta på det fanstyget en gång till om samma sak ska återupplevas (huh igen). Inser för jag vet inte vilken gång i ordningen bara denna vecka att jag behöver nog fasen en mentor i vissa sammanhang...
Min dotter, Louise, har lagt upp denna sida vilket jag är jättetacksam för o även om det går trögt så tycker jag det är kul. Men jag skulle ju behöva hennes support varje gång jag sätter mig vid datorn o ska göra nåt nytt ;) hon är oftast så himla hjälpsam men jag märker att även hon har gränser o att hon ibland bara vill säga 'för i helsike mamma'. Istället visar hon på två sekunder o säger att 'men du gör ju bara såhär o så, det är inte svårt'..........Jag sitter kvar som ett frågetecken allt som oftast... haha!?!
Har detta med åldern att göra??? Att inte förstå....att framförallt inte våga....Att allt jag ska lära mig tar så mycket längre tid att ta in än om våra barn ska göra nåt.... WHY ;)
Ålder är ett kapitel för sig själv. Visst har jag hunnit bli 41 men herre min skapare, jag är ju mitt i livet... men vissa dagar är jag så jävla redo för pensionen, o då är jag ändå 'hemmafru' för tillfället. Det är sååå märkligt!! För inte många år sen tänkte jag annorlunda om åldern.... Att både kropp o själ var ur fas med tiden,men på ett helt annat sätt o enbart positivt o till min egen fördel, kände mig alltid yngre än jag egentligen var,lyssnade på musik som var för 'den yngre generationen', ja om det nu finns den definitionen Hehe... snyggare än alla andra mammor (japp självförtroendet på topp ;), stolt över mig själv, glad för vad jag var o HUR jag var, vad jag gjorde, hur jag såg ut o hur min attityd var... Men NU!!!! Idag är jag oxå ur fas, men på andra hållet...Hur i hela fridens namn ska det bli om tio femton år, eller om 25 år när det verkligen är dags att pensioneras??? Tänk 25 år kvar!!?? Det är så fel o så orättvist att det ska jobbas tills man är mer eller mindre halvdöd, då har man levt hela livet o dom flesta av oss måste kämpa oss igenom på alla dom märkligaste sätt, o alla har vi olika problem att brottas med.... Min bild av pensionen är däremot så jävla snygg ;) o jag ser den ofta framför mig! Då har man massor av tid, o jag kan se mig i vårt hus som vi köpt, möjligtvis i Thailand, det fina köket som doftar av äkta svenska underbara o givetvis hembakta kanelbullar, o jag kan nästan känna den varma svaga vinden när jag ligger i min solstol på stranden, möjligtvis under en av de vackra palmerna, njuter av värme o lediga dagar....Varje dag!!!!
Louise har just åkt iväg, om möjligt snyggare än nånsin, ska på fest hos en polare i klassen. Jag inser , än en gång, att man kan inte ha bättre barn än mina....kloka, självständiga, tacksamma, unika, fantastiska, o precis allt annat som är bra, det är mina barn o jag älskar dom otroligt mycket!! Dessutom har jag haft turen att få två bonusbarn som jag bryr mig om om så mycket o älskar även dom.
Nåja, så ser livet ut i lilla Varalöv denna fredag, det regnar blåser o är kallt o mörkt. Klockan har blivit snart halv åtta , Roger o Z sitter här hos mig vid bordet i köket (z som för den delen kräkt hela natten), Sofie har gått till tvättstugan ;) jag har tänt en massa ljus för det är så himla mysigt (myset på malmoitiska haha) o min undran är, kommer vi alla drabbas av kräksjukan...? Hoppas verkligen inte!!
Kommentarer
Trackback
